Gå ner i vikt... en kamp mot frestaren???

Jag går mycket sällan i kyrkan, det är bara när små medborgare skall skrivas in med hjälp av friskt källvatten direkt från funttänen eller när vuxna medborgare skriver avtal om evig tro, hopp och tjäderlek. Jag besöker också de andliga domänerna vid hädanfärdsfarväl av någon när och kär som reser för evigt bort, men det nog de enda gånger som jag besöker husen där GUD bor.

Jag var livrädd för altaret när jag var liten parvel, där framme där prästen läser i en stor bok och sjunger konstigt, där framme där lille Jesus hänger på ett kryss, där får man inte vara, man får bara inte beträda altaret därför att det är synd om lille Jesus.

Jag har fortfarande ingen aning varför jag tycker att altare är såpass högtidliga att de inte får beträdas förutom av certifierad personal, prästerna kan sjunga och skutta runt kring altaret utan att något allvarligt kan hända dem, prästerna har direkt access till landet bortom via de anropskoder som finns i DEN STORA BOKEN.

Bäst att hålla sig still i bänkarna nedan.... mycket still!!

Så är det bara och så det alltid varit, eller hur?

Någon som de talar om i husen där GUD bor är en riktigt bråkig typ kallad frestaren.

Denne lille besvärlige hornbklädda spjuver...

Hmmm?

Det måste vara frestaren som talar till mig när jag nalkas det bruna amerikanska sockervattnet i den STORA BUTIKEN då jag är och inhandlar min överlevandesnäring.

PLÖTSLIGT så dras jag till snabba kolhydrater utan att jag kan kämpa emot. Det går bara inte!!!

PLÖTSLIGT så ligger där en flaska brunt fräsande självskannat bubbel i en av butikens färgglada påsar. Plastflaskan är dessutom placerad för snabb åtkomst, det vill säga den halsas direkt ute på parkeringen, i bilen utanför den STORA BUTIKEN.

Slurp, slurp!!!

Bilen är en grå liten bildjävel som man aldrig direkt hittar utan först efter lång stunds sökande bland andra hundratals gråa bildjävlar ifrån helvetet… Suck!!!

Eftersom att det alltid är frestaren påverkar mitt beteende vid förtäring av fettalstrande föda har jag INGET som helst eget ANSVAR för min växande kulmage.

Nä!! Det är alltid frestaren som ligger bakom, inget snacks om den saken!

MEN:
Nu skall jag bekämpa frestaren med något som han inte tycker om nämligen en mil i motionsspåret...

Jäpp!

Nu fåré vara nog!!

Jag går mot lättare tider, tro mig, tro mig!!! Ty det har JAG själv bestämt!!!

Hmmm? Vad är det där som ligger i fruktskålen???

En banan... Man kan laga till en Banana split av en banan, med vispad grädde.....

SJÄLSFIENDE!! Försvinn ur mitt kylskåp!!!!

Vik hädan DITT SATANS FETTO!!!!

Så ja... Pust!!! Då var den lilla exorcismen avklarad, nu skall jag ut i det FÖRBANNADE motionsspåret och löpa mig en mil, men bara för en god saks skull...

Eller hur?

Jag lovar och svär att:

Jag skall äta mindre.
Jag skall motionera.
Jag skall gå ner i vikt.
Jag skall äta sunt och hälsosamt.

Det finns ingen återvändo nu!!!

Det finns massor av nyttiga recept och här kommer ett jag lagat med förtjusning:

Lax med parma och salvia

600 g laxfilé
10 stycken salvia blad
1 1/2 dl riven parmesan
salt och peppar
8 skivor parmaskinka

Sätt ugnen på 175 grader
Skär laxen i fyra bitar och gör ett snitt i varje bit
Fyll varje filé med salivia, riven ost, salt och peppar
Linda två skivor skinka runt varje filé
Sätt in i ugnen i tio till femton minuter
Serveras med sallad, tomat, gurka

Drick citronvatten till ....

Carlsbergs Hof är DESSVÄRRE numera bannlyst i Skribentens hem... Vojne, vojne!!!

Ho, ho, ho! Mot Skärbönnsskogen......

Med raska sviktande motionerade steg!!!

Receptet är snott från Ola Lindström och Ulrika Davidssons : "Våra bästa GI-recept", ISBN 91-534-2739-4