Snabba käkar bäst!! En förvirrad och osammanhängande fundering kring hämtmat...

"Jag erkänner! Jag tar på mig Hammarbymordet 1913" - det var något som min gamle morfar brukade säga.

Rätt som det var tog han på sig mordet och oftast det när något riktigt jäkligt hade inträffat.

Min morfar, som var en snäll och trevlig man med en stor portion av god humor, skulle aldrig kunna begå något Hammarbymord 1913 av den enkla anledningen att han vid tidpunkten för mordet endast var fem år gammal.

Men vem vet:
Det finns kanske ilskna och fullt beväpnade femåringar med mord i sinnet tultande mitt ibland oss.

Huuu!! - Hemska tanke!

Kanske är det en realitet. Kanske ligger det något i min fundering kring militanta barn. Vad vet jag om vad som är rätt och fel.... inget alls kanske när allt kommer omkringen? Hmmm??

Men!!!

Jag erkänner: "Jag gillar hämtmat!!!"

Ibland, men bara ibland, ("Nästan jämt" - säger mitt samvete), kommer hungern som en kvävande mara om natten väsande i mitt väl tilltagna öra: "Mat nu annars kommer jag att säga fula saker till min helt oskyldiga granne samt punktera cykeln för dennes treårige son!"

En fullt beväpnad treåring???

Bäst att hålla sig lugn och ta sig en fruktpaus.

Dåligt humör på grund av lågt blodsocker rimmar illa mot en treåring i koltåldern, i Colt 45-års åldern alltså.

Hmmmm?

På tal om allt som rimmar:

- Vad får man om tatuerar in "Ropen skalla bärs åt alla!" där ryggen byter namn?
- Jo man får en rimmad skinka!!!

Ha ha ha ha ha ha!!!

Hmmmm??? Nåja? Ett lågvattenmärkessköj av bästa märke!!!

Förmodligen är hela denna blogg ett lågvattenmärke... men det skiter jag i. Jag roar mig en smula och skriver vad jag vill, hur jag vill och jag bryr mig föga vad andra tycker... OK?

Nu fortsätter jag att svamla om hämtmat:

Jag kan bara konstatera att:
Jag blir "OND" om jag inte får äta på regelbundna tider.

Jag vet att jag beskriver ett I-lands problem.

Jag bor och lever ju i ett land där färdigmatutskänkningsställen och matbutiker finns i sort sett i varje gathörn. Så en liten skärpning är nog på sin plats. Det är ju egentligen bara min egen invanda lättja som visar sitt fula tryne när jag blir så där in i helsike hungrig och kräver:

"Mat nu eller dö!!!"

Jag hade för vana, en gång i forntiden, att äta lunch klockan 11.00... ????

Lite väl tidigt för en som började att arbeta klockan 9:00... eller hur? Anledning till den tidiga lunch var den allt enligt det framlagda svamlet ovan, men också av att salladsborden var så in i helsike mycket fräschare klockan 11:00 samt att köerna till utfordringsstället med det italienska namnet var av minimal längd.

Kort sagt:
En dignande lätt rykande lunchbuffé låg framför mig och likt antikens sirener lockade och pockade maträtterna på mig:

"Ät av oss!!!, sa isterbanden"
"Nej! Ät av oss!!! - gnällde de stekta leverskivorna"
"Bada i mig!! vädjade den gula ärtsoppan" ?????
"Frukta inte! Ät sallad - sa en stursk morot"

Det var något som jag hörde tydligt och bestämt från lunchserveringens matkärl.

Tro mig!

Vad har då lunchserveringens pratande mat med hämtmat att göra???

Jo... (Detta är ett försök att sy ihop det här förvirrade resonemanget om hämtmatens betydelse i mitt liv.... jag måste försöka att förklara mig här, vara tydligare, ett strukturerat sammanhang vore kanske på sin plats... Fan! Nu ringer telefonen... och jag som bara...... Jag skulle inte druckit den där femte koppen kaffe.... Puh!!! Var var jag nu... vad håller jag på med... Jo nu kommer jag ihåg.... Alltså här kommer mer svammel.... håll till godo eller av ondo... välj vilket Ni behagar!)

Från lunchserveringen, med det italienska namnet, kunde man få med sig maten i en liten låda av folietyp för att sedan förtära innehållet i den framför PC´n när det var dags för någon leverans av den smörja som man suttit och knopat och knepat med i en längre själsdödande period.... Suck!

"Deadline" heter det visst på nysvenska och ordagrant översatt till nutida svennesvenska blir det just precis: "Själsdödande"

Som man har betett sig... som en liten skär gris, som en riktig lunchmatshuligan: "Glufsa slafsa, stänk, torka, torka, torka bildskärm och tangentbord." Stön! Pust!

- Dä va rektit goa kööldolmar dä här! Raaaaaaaaaap!

Tur att det inte var någon som såg vad försiggick i den lilla modul där man slet i sitt anletes svett...

Hmmm???

Nåja.. Slet och slet!!

Annars anser jag bestämt:
Hämtmat är det samma som: Hamburgare, pizza, kinesmat, thaimat, indiska curryrätter och kokt dubbel special med bostongurka. Dessa rätter förtärs framför TV´n, i bilen, vid middagsbordet eller på stående/gående/springande fot.

Snabbt och gott:
Piff puff paff!!!
Rätt in i kaklet!!!

Men:
Man blir snabbt hungrig igen, man blir snabbt väldigt törstig, man äter också alldeles för fort så att magen inte riktigt hinner med vad den skall göra och utföra och man njuter inte av maten på grund av alldeles för STORA tuggor. Dessutom får man inte känna glädjen av att själv laga maten.

Jag tycker med bestämdhet att:
Hämtmat är den lates sätt att bli mätt, den stressade människans behov av en snabb energikick för att orka med några djävla timmar till för att hinna med att leverera denna djävla smörja som håller på att förtära ens själsliv i detta intellektuella förintelseläger kallat ARBETET.

Jag är en lat och stressad människa… (Kan man ana en viss motsägelse här???)

Jag försöker verkligen att hålla mig den kulinariskt smala stigen genom livet:
”Jag älskar att laga mat för att sedan få äta den i lugn och ro...” det är en ledstjärna som jag håller mig till!!

(Vad händer nu? Börjar min näsa att växa?)

Ändå köper jag hämtmat... "Mitt lata fula feta fä!!!" (Men jag gillar ju hämtmat... Det skrev jag i alla fall i inledning av denna fundering... kan man skönja en viss avsaknad av ett konsekvent resonemang i denna fundering???)

Jag måste ändra på mig!

Jag måste uppdatera min egen lilla gråa hårddisk (min hjärna) med ett nytt operativsystem: MS SlowFood version 2.5, build 23.434

”Det finns alltid tid för att laga min egen mat. Jag måste ”bara” prioritera en avsedd tid för lugn och ro... så blir allt bara bättre och bättre än bäst” – tänker jag högt för mig själv.

Slowfood-rörelsen är det bästa som har hänt mig.

Men det beror på att jag alltid är politiskt helt korrekt i all min uppfattning om allting och handlar också därefter helt och hållet enligt min politiskt korrekta övertygelse.

Så dä så!!!

(Jädrar!!! Där växte näsan ett stycke till.....)

Men om det ändå vore så skulle jag:
Laga mat i lugn o ro takt,
Äta maten sakta, mycket sakta

Jag vill:
Leva bra!
Leva väl!
Leva ett långt och innehållsrikt liv!!

Men!
Kurr! Kurr! Kurr!!!

- Va fan äre nurå!!!
- Få man allri va e fre???

Hmmm???
Det kurrar i magen!

"Jag undrar om man inte skall äta en kebab med vitlökssås nedskjölt med brunt amerikanskt sockervatten?"
"OK!"
"Jag störtar iväg direkt!!!"

Kurr! Kurr! Kurr!!!

Jag knyter inte ens mina skor............ Bye!!

Swooooosh!!

- Är det en fågel?
- Är det ett flygplan?
- Nej det är bara en riktigt hungrig fan!!!

Men det är som poeterna säger:
"Snabba kolhydrater är både kuliga och goda!!!"

En som vet…

Så kan det gå!!!

Man lär sig aldrig!!