Unhappy meal - eller mitt förhållande till Mack Don Alders mat...

Jag gillar hamburgare, eller rättare sagt jag har eller tveeggat förhållande till dem.
Det var som salig JFK sa på en resa i Tyskland i början på sextiotalet: "Ich bin ein Hamburger!"

Eller var det: "Ich bin ein Berliner!", vilket enligt grammatikprofessor E Izzard betyder: "Jag är en hamburgare" och "Jag är en syltmunk", JFK var väl inte så bra på tysk grammatik kan man tro...

I den lilla stad där jag såg dagens gryning fanns det under mina första levnadsår inga hamburgare, men det fanns parisare. En parisare var en större falukorvsliknande skiva mald korv tillverkat av de bästa svin som fanns för slaktaren att tillgå. Bara lyckliga svin fick man lov att ta och inte vilka svin som helst utan glada galtar med familj, pensionsavtal och en Volvo P 1800 parkerad på garageuppfarten... eller hur det nu var... man börjar att bli gammal och glömsk.

Dessa parisare var underbara! Parisaren serverades stekt och lagd mellan två hamburgerliknande bröd samt med ett lager hackad gurka, eller som man säger i de västra delarna av vårt fäderneland: Bostongurka... ???

Jag blir ALLTID tillrättavisad av såväl gamla som unga korvkioskinnehavare efter det att de funderat en stund över mitt önskemål om en: "En halv portion hackad gurka tack...", som tillbehör till den övriga beställningen vill jag bara klarlägga.

Det slutar alltid med att målslagarbiträdet utbrister: "Hackad gurka har vi inte! Men vi har BOSTONGURKA! Går det lika bra??"

Åter till hamburgarna. Det är möjligt att det också serverades hamburgare där jag intog min barndomens parisare... men de var nog med all säkerhet alldeles för dyra för inköp och förtäring, de var helt enkelt ouppnåeliga.... Herrskapsmat!!!

Hmmm??? ... Denna blogg börjar att spåra ur helt och hållet ... Men det struntar jag i....hahahahaha!

Jag minns tydligt hur det malda och stekta köttet banade väg i den lilla småstaden och det började med Floyd Patterssons variant av pressat malet kött stekt med bröd och tillbehör inslaget i papper.

Nu har det välan brunnit hos Skribenten undrar Ni (2 pers??) som läser denna blogg. Vad har en världsmästare i boxning med pressat malet kött stekt med bröd och tillbehör inslaget i papper att göra? Jo du (en av de 2 alltså...) högst värderade läsare, den förre världsmästaren i boxning öppnade en hamburgerrestaurang före Mack Douglas!!! Det vill säga han var först med pressat malet kött stekt med bröd och tillbehör inslaget i papper tillverkade på löpande band i den lilla lilla staden där jag växte upp före nämnda USA-jätte inom samma bransch.

Det var bara sketdyra fru Sibyllas motsvarighet till malet kött stekt och lagt i bröd sedan omslutet i papper som var före, men det var så långt från amerikansk äkthet som man kunde komma. "No kåntry filing ett ål!" Äkthet var ett ledord för alla levisklädda med "Red label" i småstaden.

Den förre världsmästaren i boxning var och invigde sin egen lilla restaurang, han såg mycket vältränad ut, inget överdrivet pommesintag där inte.

Jag sedan dess gillat pressat malet kött stekt med bröd och tillbehör inslaget i papper. Det är lätt att äta och i mitt tycke mycket gott.

MEN: Man blir rund om maggen och så utnyttjar bland annat Mack Don Alders sin personal på ett vederstyggligt sätt.

Har sedan dess slutat att äta pressat malet kött stekt med bröd och tillbehör inslaget i papper efter det att jag fick höra om att städpersonalen inte hade det så himla bra precis. Man är ju politiskt helt korrekt till sin läggning, men det är väl alla?

Jag erkänner: Jag längtar efter att få mula i mig pressat malet kött stekt med bröd och tillbehör inslaget i papper nedsköljt med färgat amerikanskt sockervatten.... men som sagt: Man är ju politiskt helt korrekt till sin läggning, men det är väl alla?

Ja ja... Men vad är en Big Makulatur på slottet?

Nästa mål mat som jag skall skriva om blir Sushi....