Stolt grinig gammal gubbe säger.....

Det är trevligt med att gå en middagsbjudning.

Eller…. ??

I vissa fall kan det gå till så här: En inledande välkomstdrink, salta pinnar, nötter överdragna med chilipulver, lågmäld konversation, belevade förfrågningar om det allmänna läget: "Hur har du det på jobbet?? Fått sparken eller?", "Det har varit ett sjusärdeles vackert och underbart väder på sistone. Beror det på klimatförändringarna månntro?" , "Jag har köpt ny bil!! Det är en Volvo CVX-1000- C 910-3000…. Finns bara i ett exemplar, den fick jag djävligt billigt, kostade bara halva statens budgetunderskott!! Hehehehe!"

Dessa frågeställningar och uttalanden brukar vara vanligt förekommande och tas upp under de inledande minuterna. Man har inte mycket tid att vissa upp sig på, berätta om själv, att komma med något kvickt och intressant, det är bäst att försvinna in i tapeterna.

Om man träffats förut så kommer de gamla rollerna att dammas av: Den rabiata politikern tar fram sina små vassa pekpinnar såsom: "Man skall göra så för att man skall tycka så för att man skall vara så och så vidare". Bäst att huka sig, invänta rätt öppning, styra konversationen bort från synliga grynnor och konversationsskär.

Tabu är dock frågor kring den egna vikten; "Tabu sa Bill!!!" Fan man skall strax äta sig fullständigt proppmätt och man vill inte på så sätt trakassera värdinnan/värden med snåriga sublima meddelanden om kvalitén på maten eller om värdinnans/värdens TV-kockskomplex.

"Ät och håll klaffen!" Är ett ordspråk som fortfarande ringer i barndomens öron. Det är bäst att lutherskt göra maträtt för sig, äta upp och ta åtminstone två gånger till av den grädd-vitlöks-indränkta-med-feta-tillbör-så-att-bantningen-och-sextio-gånger-på-ett-svettigt-gym-är-ett-minne-blott-och-man-är-tillbaka-på-ruta-ett-bukomfångsmått_mätt.

God min har fått ett ansikte, ett runt och fryntligt sådant. Fryntligheten är i och för sig kommen och framkallad av ett ymnigt intag av det bjudna bordsvinet: Chateau au Bon La Blasé, ett rött vin som går lika bra till uppstekt potatismos som till marinerad mulad fasantupp a´la Nerike

Det är minerad mark man befinner sig på. Maten som skall serveras är ju tillagad med omsorg, kärlek och i vissa fall en hel del ångest, det är bäst att stänga igen och hålla näbben. "Det tillhör god ton att glömma den mat som tidigare varit och serverats" gammalt ordspråk från Hjortkvarn, eller nytt... vet inte så noga.

Jösses…. Ta det lugnt annars blir det en dämpad sordin på stämningen och som bekant är sordin inte en ätbar deprimerad strömming från Medelhavet. Bäst att hålla sig lugn, kolugn…

Hmmm???

Kor är goda att äta, delar av dem i alla fall. Men sjöng aldrig för en ko: "Här har du en spjuver som tycker du har så ljuvliga juver" om det är hennes filé du är ute efter, mjölken kan surna. Va?? Vad menar jag??

Ett råd: Ät och njut bordets fröjder, det finns alltid något som är gott, något gott som man ta med sig i sitt amatörgastronomiska sinnelag. Man lär sig alltid något…

När väl bordsvinet bäddat in själen i mjuk sammet är det faktiskt trevligt att äta tillsammans med bekant obekanta.

Men att gå på en fest eller en middagsbjudning kräver att man bjuder igen och det kan i och för sig kalla för motbjudande