Tänk om jag åt av Karo??

1981 styrdes kosan till Filipinerna, vi som reste var två skära vettskrämda grabbar några år över 20 som reste i 30 timmar till andra sidan jordklotet. Efter att ha botat det värsta av kulturchocken acklimatiserade vi oss till nya bekanta såsom ödlor, spindlar, myror, råttor, kackerlackor och skumma taxichaufförer m.m.

Fega var vi och åt på Pizza Hut den första tiden men efter hand började frestelserna att hopa sig bland matstånden. Manila är en djevligt stor stad med stora sociala skillnader, där folk lever bokstavligen av vad soptippen "Smokey Mountain" har att erbjuda.

Att vi är skyddade i vår del av klotet det är väl det första som man blir medveten om när man träffar på tiggare med utskurna tungor som försöker att få ihop en slant. Vi hörde historier om att tiggarna var kontrollerade av maffian och att efter en dags tiggande så var de utskurna tungornas ägare lika fattiga som innan man började att tigga.

De skrämda skära grabbarna med "pointed noses" reste runt, badade på badstrand i knivstickarprovinsen. Drack öl, fotograferades av fnittriga småflickor som skrattade sig fördärvade över vandrande fyrtorn.

Hungriga som vi var beställdes biff.
Biffen smakade mycket sött.
Hmmm marinad??
Biffen var mycket god, mer öl dracks....

Väl tillbaka i Manilla beskrevs måltiden, Biff!! Mums... men köttet smakade mycket sött??

Information: "Ni kan ha ätit av människans bästa vän!!"

Vi ryggade tillbaka, blev förskräckta.... frågade: "Vi visste inte att en ölback kunde smaka så sött?"